Det här är ett blogginlägg som vi har haft i uppgift att skriva över jullovet:

Att bloggvärlden har ökat lavinartat i storlek har ni nog knappast missat. Men det som många missar är att det ständiga tipsandet om produkter inte alltid är så oskyldigt som det verkar. I många stora bloggar ligger företag bakom tipsandet.

Bloggarna Martin och Tobias säger båda två att de får många olika erbjudanden om gratisprodukter via mail. Det går ut på att de skriver någonting positivt om produkten , länkar och lägger upp en bild för att få produkten. Martin säger att det kan vara allt möjligt som klockor, flugor, kläder, presentkort med mera. Tobias säger att han endast accepterar erbjudanden som gynnar honom, alltså produkter som han har användning av.

 

De är båda två eniga om att det inte är riktigt rätt att ta emot gratisprylarna, men Martin säger också att det är enkelt att tjäna på det. Han beräknar att det tar cirka fem minuter för honom att skriva om en produkt, och han resonerar att fem minuters jobb som han sedan får en fin klocka för är väl utnyttjad tid. Han forstätter med att både företaget och bloggarna tjänar på detta. Det är enklare för  företaget att få ut sina produkter på det här sättet än att gå genom en annonsbyrå och automatiskt höja omkostnaderna.

 

Frågan är då om detta är tillåtet eller ej.  Jan Fager, jurist på branschorganisationen Sveriges Annonsörer har tidigare uttalat sig om detta.

"Trots att det är förbjudet erbjuder många företag både gratisprylar och ren betalning för att bli omnämnda i de största bloggarna.
- Det finns regler, även om de inte tillämpas, det är tydligt reglerat i marknadsföringslagen. Reklam ska redovisas som reklam, betalar man för ett blogginlägg så ska det reklammarkeras”

 

När jag har läst igenom vår kurslitteratur för att hitta några riktlinjer för detta hittade jag inte mycket, det känns mer som att detta är en tolkningsfråga.  Det Jan Fager har uttalat sig om, reklamidentifiering, håller jag absolut med om. Det känns inte etiskt rätt att inte markera att det är reklam det handlar om.  Det finns så många unga läsare, och vuxna med för den delen, som inte är medvetna om att produkterna som bloggarna får inte är köpta på eget initiativ. Då det är många unga som läser bloggarna blir bloggaren automatiskt en förebild, och om förebilden har massa schyssta prylar som denne höjer till skyarna vill ju självklart läsarna också ha det. På samma sätt som lillasyster alltid vill ha samma som storasyster. Detta kan man knyta till Uses & Gratifications, där läsaren konsumerar efter behovet. Vilket i det här fallet ger ett skapat behov av statusprodukter genom bloggläsningen.

 

Samtidigt som det är fel, väldigt fel att luras förstår jag hur bloggarna tänker, gratisprodukter sitter aldrig fel, som de säger så tjänar både de och företagen på detta. I och med att väldigt många som bloggar fortfarande går i skolan och inte jobbar med något annat än bloggen är det kanske ett bra sätt att dryga ut kassan på. Eller kassan och kassan, snarare prylboden.

 

Någonstans i det här borde i alla fall någon förnuftig bloggläsare inse att en person som går på gymnasiet och inte har något superavlönat jobb inte har råd med allt detta och att det ligger någonting annat bakom.

 

Mitt i allt det här undrar jag också vad det är för skillnad på plocksidor i modemagasin gentemot tipsen i bloggarna. Jag har kommit fram till att den största skillnaden är syftet. I tidningarna ligger ingen annonsör bakom exponeringen och då går dessa plocksidor under TF. I blogginläggen kan det ligga en annonsör bakom det hela, och då borde det alltså gå utanför ramarna för vad som skyddas av TF. Såvitt jag vet har dock ingen fällts för detta, Blondinbella AB har granskats, men inte mer.

Innerst inne, i mitt hjärta vet jag att detta är fel.
Och det vet nog vår kära Tryckfrihetsförordning också.

Linn Grönkvist